Akvakultur är odling av vattenlevande organismer - fisk, skaldjur, alger och vattenväxter - under kontrollerade eller semi-kontrollerade förhållanden. Till skillnad från fiske bestäms tillväxt, foder, vattenkvalitet och skörd av odlaren.
Akvakultur kan bedrivas i sötvatten, bräckvatten eller saltvatten beroende på artens krav och de lokala förutsättningarna. Fisk och skaldjur kan odlas direkt i naturliga vattenmiljöer, exempelvis i kassar placerade i sjöar, fjordar, älvar, floder eller kustvatten. Odlingen kan också ske i landbaserade anläggningar.
Traditionellt har många odlingar varit genomströmningsanläggningar där vatten leds från ett närliggande vattendrag genom dammar, raceways eller odlingskanaler innan det återförs till naturen. Modern akvakultur omfattar även recirkulerande akvakultursystem (RAS), där vattnet återanvänds och renas i flera steg med mekaniska filter, biologisk rening, avgasning, UV eller ozon. Genom att kontrollera vattenkvaliteten kan odlaren skapa optimala förhållanden för fiskens tillväxt samtidigt som vattenförbrukning och miljöpåverkan minskar.
Akvakultur är idag den snabbast växande sektorn inom livsmedelsproduktion och har blivit en central del av världens försörjning av fisk och skaldjur. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) producerades omkring 141 miljoner ton vattenbruksprodukter globalt år 2024, inklusive fisk, skaldjur, kräftdjur, alger och sjögräs. Av detta utgjorde drygt 100 miljoner ton odlade vattenlevande djur såsom fisk, räkor och musslor. Akvakultur står idag för mer än hälften av världens produktion av vattenlevande djur och utgör därmed en av de viktigaste källorna till protein för en växande global befolkning.
Världen i korthet
Asien dominerar den globala volymen. Kina är världens största producent med omfattande söt- och kustodling (fisk, räkor, musslor, alger). Sydostasien (t.ex. Vietnam, Indonesien, Thailand) är starkt inom räkor, pangasius och andra varmvattensarter. Indien har snabb tillväxt i sötvattensodling och räkor. Japan och Korea har avancerad teknik och premiumarter, ofta i mindre men högvärdiga system. Afrika har stor potential och växande damm- och tilapiaodling, men infrastruktur och foderkedjor varierar kraftigt mellan länder. Nordamerika driver både traditionell odling och investeringar i landbaserad laxfisk (RAS). Sydamerika - särskilt Chile - är en stormakt inom lax i kasse, med växande intresse för teknik och hållbarhet. Västeuropa och Storbritannien kombinerar kasse-, raceway- och landbaserade projekt; Östeuropa har dammar, gös/abborre och växande intresse för modern teknik. I de nordiska länderna är kasseodling stark i Norge, medan Sverige, Finland och närliggande inlandslägen i högre grad arbetar med regnbåge, röding och landbaserade eller semi-landbaserade system - raceways, semi-flow-through och RAS.
Se även avsnitten om produktionssystem och arter, samt vår DABCE FlowFarm-modell för konceptuell dimensionering.