Saltvatten innehåller betydligt högre halter lösta salter än både grundvatten och bräckvatten. Havsvatten innehåller normalt cirka 35 gram lösta salter per liter vatten (35 g/L), där natriumklorid (NaCl) utgör den största delen. Vanligt förekommande joner är natrium (Na⁺), klorid (Cl⁻), magnesium (Mg²⁺), sulfat (SO₄²⁻), kalcium (Ca²⁺), kalium (K⁺) samt i mindre mängder bromid (Br⁻) och andra spårämnen. För att producera dricksvatten eller processvatten från havsvatten används normalt avsaltningsprocesser där omvänd osmos (RO) är den vanligaste tekniken.
Vanliga utmaningar
- Hög salthalt
- Korrosion
- Organiskt material och alger
- Påväxt på membran och utrustning
- Högre energibehov än för bräckvatten
Vanliga behandlingsmetoder
- Silfilter
- Sandfilter
- Finfilter
- Havsvatten-RO (SWRO)
- UV-desinfektion
Fördelar
- Praktiskt taget obegränsad råvattenkälla
- Möjlighet att producera högkvalitativt dricksvatten
- Väl etablerad teknologi globalt
Begränsningar
- Högre energiförbrukning än de flesta andra vattenreningstekniker
- Kräver omfattande förbehandling för att skydda membran från partiklar, organiskt material och påväxt
- Producerar en koncentrerad saltlösning (brine) som innehåller de salter, mineraler och andra ämnen som avskilts från råvattnet och som behöver omhändertas på lämpligt sätt
Exempel på behandlingskedjor
Havsvatten
↓
Silfilter
↓
Sandfilter
↓
Finfilter
↓
SWRO
↓
UV-desinfektion
↓
Dricksvatten
Saltvatten
↓
Silfilter
↓
Sandfilter
↓
Finfilter
↓
ModuPure™ RO
↓
UV-desinfektion
↓
Dricksvatten
Trots att havsvatten är en mycket stor vattenresurs kräver avsaltning normalt mer energi än behandling av grundvatten eller sjövatten. En korrekt vattenanalys och dimensionering är därför viktig för att välja en tekniskt och ekonomiskt lämplig lösning.