Luftning och avgasning används för att avlägsna oönskade gaser från vatten samtidigt som syre tillförs. Tekniken används ofta vid behandling av grundvatten och brunnsvatten där ämnen som radon, svavelväte, koldioxid och metan kan förekomma naturligt. Luftning används också ofta som ett första steg för att oxidera löst järn och mangan så att dessa ämnen senare kan avskiljas med filtrering.
Luftning i atmosfärisk tank
Luftning och avgasning sker ofta i en öppen eller atmosfärisk tank där vattnet sprids ut och kommer i kontakt med luft. Detta ger möjlighet att avlägsna lösta gaser som radon, svavelväte, koldioxid och metan samtidigt som syre tillförs vattnet. Processen kan även bidra till oxidation av järn och mangan inför efterföljande filtrering.
I vissa system kombineras luftningen med ozoninblandning. Ozon fungerar då både som ett starkt oxidationsmedel och som en effektiv barriär mot många mikroorganismer. Kombinationen av luftning, ozon och efterföljande filtrering kan ge förbättrad lukt, färg, mikrobiologisk kvalitet samt effektivare avskiljning av järn och mangan.
Passar bra för
- Radon
- Svavelväte (ruttna ägg-lukt)
- Järn
- Mangan
- Koldioxid
- Metan
- Dålig lukt och smak
Fördelar
- Robust och beprövad teknik
- Låg kemikalieförbrukning
- Effektiv för många lösta gaser
- Kan förbättra efterföljande filtrering
- Kan minska lukt- och smakproblem
Begränsningar
- Fungerar inte för alla typer av föroreningar
- Kräver ofta efterföljande filtrering
- Kan behöva kompletteras med desinfektion
- Vissa gaser kan kräva specialutrustning för effektiv avskiljning
När luftning används för att behandla järn eller mangan innebär det att ämnena oxideras. I praktiken betyder det att de omvandlas från lösta ämnen till fasta syreinnehållande föreningar. Järn bildar då rostliknande partiklar medan mangan bildar fasta manganoxider. Dessa partiklar kan därefter avskiljas med filtrering.
När vatten luftas kommer det medvetet i kontakt med omgivande luft. Om det behandlade vattnet ska användas som dricksvatten rekommenderas därför ofta en efterföljande hygienbarriär, exempelvis UV-desinfektion, för att minska risken för bakterietillväxt eller återkontaminering i systemet.